Det här är min berättelse om upplevelsen av att föda barn med hypnobirthing-tekniken. Lördagen den 19 december 2016 har min graviditet nått 39 veckor och 3 dagar. Det är ganska nära den beräknade födelsedagen (HPL)! Dessutom var det i slutet av december och det visade sig att min läkare planerade semester den 26 december! Från några dagar tidigare hade mamma övertalat henne att bli inducerad innan läkaren var ledig så att läkaren kunde vara närvarande vid förlossningen i Jakarta. Wow, ärligt talat, jag fick verkligen panik på den tiden! För vad jag hörde är induktion 10 gånger mer smärtsamt än normal förlossning! Men Alhamdulillah, fläckar dök upp den 19 december. Jag var så exalterad över att se den! Det var helt rätt, på den tiden skulle jag precis gå till min kusins bröllopsmottagning. Jag frågade min man: "Hur mår du? Ska vi gå eller stanna hemma?" Då sa min man: "Gå bara. Ta en promenad så att öppningen går snabbare!” OK! Låt oss gå till receptionen! Om min mamma får reda på det är jag säker på att det inte blir tillåtet haha. Under mottagningen var jag jättenervös inför att föda barn där haha. Det är ganska squishy, som ont i magen under menstruationen, men inte alltför smärtsamt. Det känns också förlorat när du är runt och letar efter mat. Det blev en lyckad kväll i receptionen! Nästa morgon kände jag mig fortfarande trög. Sedan tog mamma med mig en morgonpromenad så att öppningen skulle gå snabbare, så låt oss gå runt i Dharmawangsa. Under morgonpromenaden jag har varit känsla Det är fantastiskt att föda barn inom en snar framtid. Så då och då ber jag dig ta en bild på din stora mage medan du tränar. Sen på eftermiddagen stannade jag hemma för jag var rädd för att gå ut. Men det visade sig vara tråkigt hemma också. Han frågade var mamma och pappa var, det visade sig att de åt på Pacific Place (PP). Okej, jag följer bara med att använda Uber där. Nåväl, här har försvaret brustit för att inte berätta för mamma om till exempel prickarna och sammandragningarna har börjat. När jag åt, "Mamma, jag hade prickar igår kväll! Sen började den här morgonen också sammandragningar." Som väntat blev mamma direkt upprymd och tvingades åka direkt till sjukhuset. Maten var inslagen för hon sa att hon inte kunde svälja längre hahahahaha. Så låt oss gå direkt från PP till Pondok Indah Hospital (RSPI).
När jag kom till sjukhuset
När du anländer till RSPI, gå direkt till observationsrummet. Där, kolla efter kadiotokografi (CTG) och kolla även inuti. På CTG sa sköterskan att mina sammandragningar fortfarande var sällsynta. Nåväl, när jag checkade in kände jag mig lite nervös, för det stod att det var smärtsamt och obehagligt! Där ingav jag genast positiva bekräftelser om att incheckningen inte skulle skada. Eh, tack och lov att du vet, jag mår verkligen inte alls illa! Det känns inte ens obehagligt! galet va tankesättets kraft ! Sköterskan sa att det fortfarande öppnade 1. Efter det var läkaren i telefon. Läkaren sa, det är upp till dig att stanna från och med nu för att bli observerad på sjukhuset eller gå hem först. Eftersom fru Lanny Kuswandi sa att tiden på sjukhuset om möjligt inte skulle vara för lång för att undvika onödiga handlingar, så jag bestämde mig för att inte stanna på sjukhuset den natten. När jag skulle åka hem kom det ett förslag från barnmorskan "Härifrån går du till RSPI först, gå nonstop i 2 timmar så att den öppnar sig snabbt!" Duenggggg! Ha ha ha. Det är galet att folk som har haft sammandragningar fortfarande blir tillsagda att gå en promenad hahahaha. Men eftersom jag också vill öppna snabbt så går vi direkt till RSPI därifrån. Jag minns det fortfarande väldigt väl, bara en liten promenad blev det en sammandragning och stanna sedan först och anpassa andningen så det inte gör ont. När du vill äta på GM-nudlar måste du köa igen! Faktum är att om du håller dig stilla kommer du att känna fler sammandragningar. Sammandragningarna gör fortfarande ont. Men du kan fortfarande stå ut med mensvärken som gör att du svettas kallt. Sen på natten började det göra ont var 15:e minut. Så jag kan inte sova bra eftersom jag vaknar var 15:e minut och känner mig trång. Tja, det är där det börjar verkligen kännas hur användbart si födelseboll . Hela natten var jag på topp födelseboll tills du somnar! Min man började också massera endorfinerna som var mycket hjälpsamma. Så mina damer, be era män att lära sig den där endorfinmassagen! Nästa morgon var smärtan fortfarande kvar var 15:e minut. Där blev jag direkt nervös eftersom jag var rädd att öppningen inte ökade. Det liknar ingenting, om öppningen inte ökar, betyder det att den måste induceras. Hiks! Jag tog genast åtgärder för att hitta ett sätt att öka öppningen snabbare. Jag minns fortfarande mycket väl, från morgon till middag gick jag fram och tillbaka upp och ner för trappan som ett strykjärn haha. Dessutom gick jag också squat-stil och moppade runt i rummet ett 30-tal gånger. Åh ja, knäböj Jag gör också! Huvudsaken är något ok! Efter lunch tvingade min mamma mig omedelbart att kolla igen på RSPI. Jag höll på att vägra. För jag är verkligen säker på att min öppning från igår kväll inte tillförde så mycket! Den största undersökningen är 3 cm. För enligt mina vänners erfarenhet, om man har sammandragningar var 5:e minut så är det det som är på väg att börja föda. Under tiden, fram till den eftermiddagen, var sammandragningarna fortfarande var 15:e minut. Anländer till RSPI omedelbart CTG och kolla in. Eng ing eng, tydligen har den redan öppnat 6! Wow! Min man och jag var i en high-five. Upphetsad det smakar jättegott! Det visar sig att det bara är några dagar kvar att föda! Jag förflyttades direkt till förlossningsrummet eftersom det visade sig att observationsrummet endast var för öppning 5. Min man fick genast order av barnmorskan att sköta administrationen och andra eftersom hon enligt barnmorskan var på väg att föda barn. . Han sa att om det var över 5 öppningar, brukar 1 öppning vara 1 timme. Jo, flyttar till förlossningsrummet, fick genast laxermedel för att bli av med bajs. Så låt oss inte låta bajset komma ut senare när jag lyssnar. När jag checkade in igen var det redan öppet 7. Där startade jag genast LINE och WhatsApp vänner för att meddela mig nyheterna och be om böner så att leveransen gick smidigt. Mina vänner blev omedelbart glada! Det är häftigt för hur kommer det sig att det redan har öppnat 7 kan fortfarande chatta? Mina vänner påminner mig också om att använda smink så att efter förlossningen är bilderna vackra! Jag satte genast pudret, la på mascara, eyeliner och läppstift. Sjuksköterskorna och barnmorskorna som tittade på var förvirrade. "Ha? Hur kommer det sig att du fortfarande kan sminka dig? Det är verkligen bra när alla patienter är så här...” Tack gode Gud! Efter sminket fortsatte jag att snurra på förlossningskulan. Verkligen, vad skulle jag göra utan dig, förlossningsboll? Då kom barnmorskan och bad om lov att bryta hinnorna. Hmm, jag var lite nervös när jag ville bryta hinnorna för det visade sig att de var trasiga med någon sorts sax! Det är så häftigt att se! Men det visade sig inte vara något. Det känns bara som att det rinner vatten från fröken V. Tyvärr, efter att ha brutit mina hinnor, kan jag inte längre gå på promenader och använda en förlossningsboll. Duh, även om att ligga still på sängen gör smärtan ännu mer vet du! Men vad kan man säga? Nu från öppning 8 till öppning 10 känns det som en lång tid. Problemet är att jag inte kan göra något annat än att ligga på sidan så att den öppnar sig snabbare. Åh ja, under den tiden masserade min man fortfarande endorfiner, du vet. Vilken mästare! När öppningen var klar kom läkaren in. När läkaren kom in blev de tillsagda att hålla sina egna fötter så att de kunde gränsa. Herregud, om jag ska vara ärlig, håll bara på era fötter... Det är svårt! Jag har varit upptagen med att hämta andan, men jag blir ändå tillsagd att hålla mina egna fötter. Det är så dåligt! I modern tid, finns det inte ett verktyg som kan hålla dina fötter automatiskt? Jag höll redan mitt ben och blev bara tillsagd att umgås. Tja, detta är mitt misstag eftersom jag bara har tränat en gång tidigare! Jag blev tillsagd att lyssna, det var fel att höra det. Jag blev tillsagd att gå ner, jag vet inte vad det betyder. Så lektionens mammor, okej? nästa gång man måste vara flitig med att träna gravid så man vet hur man blir gravid! Det visar sig att lyssningen måste vara rätt vid sammandragningar, det ska inte vara något ljud och man kan inte blunda! Det är så svårt va? Varje gång en röst hördes fick jag genast besked att sluta prata med läkaren och barnmorskan. huff. Men tack och lov, efter att ha lyssnat i 30 minuter så kom bebisen ut också hahaha. Det är så bra. Efter att han torkats lite, lades han omedelbart på bröstet för tidig inledning av amning (IMD). Kampen för att föda barn är också över, hahaha. Sammanfattningsvis tror jag inte att min erfarenhet av hypnoförlossningstekniker är lika skrämmande som vad folk säger. Smärtan är så stor uthärdlig ! Jag skrek inte ens av smärta eller svor eller nyper min mans hand. Tack hypnobirthing !
