God morgon alla.
Jag vill berätta om sjukdomen som jag har lidit av de senaste 8 månaderna. Jag var rastlös med svullnad i höger nacke. En dag när jag vaknade kände jag att det inte hände något konstigt med min kropp. Klockan 17.00 vill jag åka till Jambi city. Men på väg till Jambi, i byn Sipin, när jag skulle svänga åt höger, kände jag smärta och kunde inte röra min nacke. Jag kan inte ens svänga åt höger. Till slut stannade jag för att kolla igenom motorcykelbackspegeln. Till min förvåning vet jag inte var den kom ifrån, en klump visade sig nästan lika stor som en ljus orange på halsen. Om Betung-folket säger i Jambi, så kallas svullnad som denna babagus.
Till sist fortsatte jag min resa med förutsättningen att jag inte kunde vända huvudet åt höger. Först tänkte jag åka tillbaka till mina föräldrars hus, men eftersom jag dagen efter var tvungen att jobba avbröt jag min avsikt. Du vet, jag jobbar som bensinstationsoperatör. Så jag får bara ledigt 2 gånger i månaden. Dagen efter när jag gick till jobbet blev jag plötsligt en kändis. Ha ha ha. Varje kund som kom förbi för att fylla på bensin var nyfiken på min nackes tillstånd, varför den svullen så. Jag svarade också jag vet inte och förklarade händelsernas kronologi när jag insåg detta problem. Det finns några av dem säger att det kan hända på grund av fel sovställning. Jag nickade bara, det kan vara också, ja.
En vecka senare fick jag äntligen mitt schema ledigt. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till mina föräldrars hus för behandling där med min moster. Jag provade massagemetoden. Efter 4 gånger sorterat sker en förändring. Svullnaden på min hals har minskat till storleken av ett vaktelägg. Men nästan 6 månader gick, svullnaden försvann inte.
Inte långt efter fick jag ett jobberbjudande på en PT. Jag bestämde mig då för att byta jobb från det gamla stället. Efter 2 månaders arbete föreslog min arbetskamrat att jag skulle konsultera en läkare eller gå till vårdcentralen för att behandla en knöl i nacken som ännu inte har tömts. Alhamdulillah, min chef är riktigt bra. Han föreslog också att jag skulle få specialbehandling angående min sjukdom. Han tror att pengar kan hittas, men liv kan inte köpas. Jag fick även dispens för att kolla på puskesmas.
När jag rådfrågade puskesmas sa läkaren att jag skulle remitteras till sjukhuset. I ett sorgligt tillstånd blev jag förvirrad när jag fick frågan vilket sjukhus jag skulle välja. Till slut bestämde jag mig för att remitteras till Arafah-sjukhuset, eftersom det var en familj som arbetade där. Samma dag remitterades jag omedelbart till sjukhuset. Fortfarande i ett häftigt tillstånd körde jag min egen motorcykel till sjukhuset. Efter ankomsten till sjukhuset var det dags att köa. Jag köade länge, med start 09.00 till 13.22. När polisen ringde frågade han omedelbart om mitt tillstånd. Tjugo minuter gick, jag fick en fil att fylla i och bad att komma tillbaka till sjukhuset 1 vecka senare.
Exakt 1 vecka kom jag tillbaka till Arafah Hospital. Av officeren blev jag ombedd att köa framför kirurgens rum. Efter att ha väntat länge ropades mitt namn och jag gick in i rummet. Läkaren bad mig sätta mig ner och började sedan fråga om mitt hälsotillstånd. Läkaren kollade och palperade även den svullna halsen. Han sa då att jag måste göra ett laboratorieprov. När provsvaren kom sa läkaren att jag var i gott skick och kunde opereras nästa vecka. Jag blev väldigt förvånad eftersom jag aldrig i mitt liv har opererats. Men jag måste följa proceduren om det är det bästa sättet. Efter att ha fyllt i en del administrativa papper återvände jag hem.
Enligt schemat kom jag till sjukhuset med min vän. Jag sa medvetet inte till mina föräldrar eller familj av rädsla för att de skulle få panik och oroa sig. Framme på sjukhuset fördes jag omedelbart till slutenrummet för att vänta på den planerade operationen klockan 16.00. Tyvärr blev operationsschemat försenat med cirka 1,5 timme. Det var först vid 17:30-tiden som jag blev ombedd att ta på mig en tålmodig klänning och gå in i ett rum. Jag blev ombedd att lägga mig under en stor lampa. I mitt hjärta fortsatte jag att be att Gud skulle rädda mig.
När läkaren kom blev jag ombedd att lägga mig på vänster sida. Min högra hals är insmord med antiseptisk vätska för att rengöra bakterier. Min kropp var väldigt svag och mitt hjärta slog vilt. Läkaren rådde mig att uthärda smärtan. Han gav sedan en bedövningsinjektion 4 gånger i nacken. Inte långt efter hörde jag röster komma från min hals, som om läkaren sliter isär min hud. Och när doktorn tog bort en liten köttbit är det bara Gud som vet hur det smakade. Jag svimmade nästan av smärtan. Men läkaren sa att jag fick utstå det och inte svimma. När operationen var över satte sköterskan mig i rullstol och tog mig till slutenrummet. Hittills har inte heller resultaten av mitt tillstånd kommit ut.
För vänner, vänja dig vid en hälsosam livsstil och träna regelbundet. För de som röker, sluta med vanan, innan rökning stoppar dig! För friskt Indonesien. För en sund framtid.
